Fetto
Arriverdertchiii
Old Pic
Hemma från Göteborg. Minst sagt spännande helg. Jag övningskörde en massa, på ett nytt sätt också, eftersom jag och Alma bråkade halva vägen.
Jag vet inte riktigt vad som är nämnvärt gällande konfirmationen, egentligen ingenting eftersom jag fick sitta längst bak i kyrkan på en pinnstol med Näsets fjortiselit bredvid mig. Maten var god. Sen drog jag och Alma till Liseberg. Det var kul. Mest för att vi äntligen gjorde någonting tillsammans, bara vi, inte så mycket för Liseberg. Vi åkte Balder, sen var det halvkul.
Lista på kul saker Alma och jag gjorde på Liseberg:
- Åkte Balder
- Åkte Bergsbanan själva längst bak
- Åt sockervadd
- Tog 1800-tals foto
- Såg vattenshow. Sjukaste någonsin, det finns en minneslund på Liseberg, nära Gasten. Där har olika kända människor lämnat sina hand och fotavtryck i lera. Vi gick och kollade i godan ro, det började skymma och lerplattorna lystes upp av lampor. Helt utan förvarning slocknar lamporna = jag tror att det har blivit strömavbrott över hela Liseberg och tycker höra mig skrik, kanske inte så konstigt, Balder ligger precis bredvid. Sen kommer det ashög musik från högtalare gömda i buskar och fontänen i mitten får damp och påbörjar en 15 minuter lång ljus och vattenshow.
Så, nu ska jag städa mitt rum och läsa lite Gösta Berlings Saga
over and out
And she brought ice
Jag tänker inte ens nämna innehållet på förra veckan. För det SÖG.
Känner på mig att vecka 19 kommer bli asbra. Ska till Göteborg, och förhoppningsvis kanske jag kan få shoppa i alla fall lite.
Nu ska jag ladda ny musik i min 'nya' ipod. Och pappa gör tårta, jag är frisk och 18.
over and out
Elton John, han var aktiv på 90-talet också
Jag kallsvettas i omgångar, har en bultande huvudvärk och mår illa. Jag kommer vara sjuk på min födelsedag, helvete.
Rimun,Rom 2009
Hmm..min återkommande tisdagshuvudvärk gör sig påmind, så istället för att plugga turism, gör jag en lista på kul saker i Rom:
Tada!
- Glassen, vi hade tävling, Märta vann fast jag ledde genom hela resan.
- Att få se Rom, vi var turistiga vid fontana di trevi, vatikanstaten och på åtskilliga färdkomstmedel.
- Rollspelet, oväntat? jadu, trodde att det skulle suga, men visade sig att det var riktigt kul där i fake-matsalen med ärtorna.
- Att rollspelet sponsrades av Red Bull, jag tror att danskarna var mest extatiska över det här eftersom det är förbjudet i Danmark.
- Hänga med Sverigefolket.
- Rymma från skolan, jag och Stina dag 3, det var läskigt, då gick vi tillbaka.
- Vädret, mina armar har inte sett sol sen i höstas.
nu går min buss snart.. hej svejs och jag har en rassle biljett men inget sommarjobb.
Borta
Inte bara från bloggen, eheh. Utan även från mitt normala, inrutade liv, från skolan och, jag vill säga verkligheten. Typ, eller ja, nästan.
Hmm.. ska försöka sammanfatta i princip vad jag har haft för mig de här veckorna, veckorna av borta.
Efter kollektivet var det en något så när normal vecka, fastän Romgruppen fick gå ifrån och jobba med Kina i genomsnitt två lektioner per dag. Det var mycket plugg, jag har försökt komma ifatt skolan ända sen revyn, och inte förrens idag. Eh, 21 april, kan jag säga att jag riktigt har koll på vad som händer. Ändå har jag engelska prov som jag inte pluggat på imorgon, idrottsredovisningsshit tills på fredag och franskaboken tills torsdag. Men jag klagar inte, neej du, för under dessa veckor, mellan allt kul menar jag, har jag haft sånadär, vad heter det, 'guldkorn' som riktigt förgyller. Ni vet, sånt som får den trista vardagen att skina upp, så att man precis tar sig igenom helskinnad, eller ja, halvt.
Vill jag ta Rom? Det har ältats fram och tillbaka sen vi kom hem. Jag vill mest att det ska stanna där, som ett konstigt förtvinat minne, som jag kan ta fram och ge skärpa igen, när jag vill bli på bra humör. För det var asbra, det var det verkligen.
Efter Rom kom helvetesveckan. Den vecka då jag förtvivlat försökte lappa ihop min frånvaro och mina missade prov och redovisningar. Sjukt effektiv tills en total kollaps veckan efter, påsklov, och improduktiv som fan.
Nu är det skola igen, jag kämpar på. På något sätt känns det alltid som om vårterminen har mer att komma med än höstterminen. Det går inte långt mellan de schemabrytande sakerna, som gör skolan och vardagen asmycket roligare.
Dagens sanning: Jag fyller 18 om en vecka
Rom
Vi ska till Rom imorgon.
Nu vet ni det
Hjälp!
Känner att jag inte har kontroll över någonting just nu.
Jag är arg, förbannad, lealös och känner mig hopplös på samma gång.
Det känns som om jag inte kan fixa det här.
Det är fruktansvärt
Peppen fortsätter
Nu jävlar
Nu är det fan min tur, att fylla 18 alltså.
Dagar med snack på vår enda flykt från verkligheten, facebooktråden, och allt man hör är det jäkla tjatet om 'utgång ikväll?'. Jag har fått nog vill också vara 18 och gå på km regelbundet. Åh, ge mig April nu!
Sen har vi Rom, en vecka kvar, men egentligen allt kvar. Kina är ett skitland, där ingenting verkar vara lagligt, mysko ställe. Det som jag egentligen ser fram emot med Rom och hela grejen är visst, fn-rollspelet till viss del, men mest att få bo hos en värdfamilj och få se Italien och Rom. Jag har någon sorts fantasi, dagdröm kanske, som mer eller mindre kommer upp konstant. I drömmen bor jag hos Ricardo, en sliskig italienare med hästsvans och rejäla käkben, vi åker med hans Eu-moppe runt om i Rom och käkar pizza.
Jag lär väl ha otur förstås, och hamna med någon pubertal fjortis som ditschar mig i Roms förorter med sina föräldrar, där jag får sitta och skriva tal tills läggdags.
Nej, nu är det dags. Nu är det bara 40 dagar kvar tills 28 April, då ni.
Söndag
Fy fan vilken produktiv dag. Jag borde känna mig helt slutkörd, nertrampad av elefanter, men jag känner mig lätt, positiv och typ, glad.
Jag har vart på språng idag. Okej, fram tills klockan två satt jag bara framför tv:n, fast jag vek tvätt samtidigt. Men annars har jag gjort allt som jag önskar att jag alltid gör. Varit så som jag önskar att jag alltid skulle vara. Nu sitter jag här, lyssnande på nummer 36 och jag är fortfarande inte klar.
Veckan kommer bli så jävla stressig, men jag tror att det behövs, behövs på ett sätt så att jag bara kan slappna av sen. Nu ska jag fortsätta med mina franska verb och ta en dusch.
Förresten ber jag alla att dissa akt nummer 37, i nuvarande bokstavsordning, och även gå med i Facebookgruppen 'Vi som INTE tänker se Takida på Hultsfred -09'. Tack
Evighet
Jag sitter på min säng, efter att ha dissat fest för mitt franskabetyg och lite Eward Norton, och försöker gå igenom alla hittills bokade akter till Hultsfred, jag är på nummer 31. Nej, vänta, nu är jag på 32. Jag vet inte vad jag tycker riktigt, humöret har gått käpprakt neråt ett antal gånger, mestadels på grund av alla metalskitband jag har lyssnat igenom. Och jag har verkligen försökt att lyssna, höra något av värde, men det finns inget där. Jag hör fortfarande bara skrik och killar som slår på alla strängarna på sina gitarrer i takt.
Vi hoppar til nummer 33. Typiskt, metal igen.
Kollektiv veckan har kommit till ända. Världens mysigaste vecka, att komma hem till familjen och kaoset här var inte alls speciellt kul.
Var hos Gasslander och firade Lisan ikväll. Åt två olika sorters soppor och en asgod tårta som Anna komponerat ihop. Sen drog dom på fest och jag åkte hem och lyssnade på metal. Nu ska jag försöka sno tv:en från mamma och Håkan, American History X går.
byyyeee (supersugen)
p.s boys noize tll rassle. så jävla rätt
Blibliblo och Kollektiv
Jag har kommit på en sak, det här med kollektiv är en så jävla bra idé. Ända sen vi flyttade in hos Sarah i söndags har jag mått så grymt bra. För att ens berätta hur bra det faktiskt är krävs faktiskt alla de här förstärkningsorden, som jag vet att jag konstant använder.
Jag vet inte hur de andra känner, de kanske bara tycker att det är okej, att det är lite jobbigt, inte som de väntat sig. Men jag tycker att det är rätt underbart, faktiskt. sen i söndags har vi redan hunnit med så mycket, vi kanske inte har löst palestina-israel konflikten eller kommit på ett sätt att genmodifiera avokador utan kärnor, så att man slipper leva i ångest varje gång man ska hugga kniven i den jekeln. Men vi har hunnit att umgås, bättre på våra relationer, som också är viktigt, speciellt eftersom vi inte har setts så mycket på senare tid. Alla har liksom varit upptagna på sitt håll.
Lista på saker vi gjort under de tre första dagarna av Kollektivet:
- Ätit
- Chillat
- Klippt folk
- Nateyboy sången
- Stjärna, Stjärna
- Givande konversationer vid middagsbordet
- Gemensamma frukostar
- Utlottning av sängplatser och partners
- Kollat på en sjuk dokumentär om pedofili inom den katolska kyrkan i USA
- Druckit öl
- Rökt cigarr
sug på den du
over and out
Det Nilssonska Hemmet
Men först lite fntjafs. Tyskarna rullade in på stationen på måndag kväll. Jag var trött, nervös och hade problem att gå på grund av en helvetes träningsvärk. Anna och Alex, födda 93, bodde sedan i mitt rum från måndag kväll till lördag morgon. Veckan var kul, det brukar bli kul, även fast fnrollspelet i sig är krävande. Du har dina resolutioner att skriva, bedöma, kritisera, förfina. Du har dina tal att skriva, klocka och dina frågor att ställa. Att vara ordförande kan för vissa verka som drömrollen, men att alltid ha en oroskänsla över att inte vara i kontroll och att en delegat ska få ryck är inte speciellt lätt. Det hände mycket så att säga.
Lista med höjdpunkter:
- Träffa alla tyskar.
- Lära känna tyskarna.
- Jag fick en flaska vin.
- Festa med tyskarna.
- Charlies breakdown i General Assembly.
- När Cornelia kastade ut Iran.
- Kaspers tal och förseningssång.
- Japans intåg.
Nu är det i alla fall dags. Jag lämnar mina 12 centimeters skor hos pappa och tar med mig alla mina kläder till Sarah för att spendera den följande veckan hos henne. Det kommer bli så jävla bra.
peace out (fn-skämt)
Tyskt
Igår kom mina tyskar.
Idag tog jag med dem på matten, istället för att räkna matte, lärde jag och Arvid oss tyska alfabetet och tysk geografi. De heter Anna och Alex, är födda -93. Schyssta tjejer som representerar Bulgarien.
När jag och Stina skulle hämta dem på stationen undrade vi vad fan vi skulle hitta på de följande kvällarna. Alla möjliga ideér flög förbi, allt för att undvika siuationer som 'do you watch tv? ehh?'.¨
Det löste sig och hela tyska gänget drog till Café Dream efter middagen, givande kväll. Lärde mig ännu mer om det störda tyska skolsystemet, vad springfestival in Germany verkligen är och hur man rullar sina egna cigaretter.
Nu är det bara tre dagar kvar av Fn-rollspelet och obekväma skor, men det är rätt soft, jag har ju fått en flaska vin.
Tomt
Som ett hål som inte kan fyllas igen.
Jag vet inte hur det blev egentligen, det kändes bra,folk sa att det var bra, men eftersom de aldrig sett mig i aktion, i stort sätt, innan kanske det bara var chockfaktorn. Eller så ägde jag och Stina sönder... jag hoppas på det.
STAGGREVY!!
När? Torsdag och Fredag
Tid? 18.00 börjar det säljas biljetter 19.00 börjar föreställningen
Kostnad? Barn/student 40 kr. Vuxen 60 kr.
Genomförkyld
Herregud, det börjar närma sig. Det som jag för nästan ett år sen loavde mig själv att göra är snart över. Jag tror att det kan bli riktigt jävla bra, faktiskt. Planen är att placera kompisarna, alternativt släktingarna, som skrattar högst och mest längst fram.
När jag ser tillbaka på mitt sportlov så kopplar min hjärna endast till i förrgår natt då jag inte kunde sova eftersom, så fort jag lade mig ner täpptes min näsa igen. Detta tvingade mig att andas med munnen vilket inte fungerade i det långa loppet eftersom det började klia i halsen efter tre andetag. Det blev genast en ond cirkel, the onda cirkel of förkylning, kliet gjorde att jag var tvungen att sätta mig upp, hosta, näsan otäpptes, jag tänkte ' fan vad nice, nu kan jag sova igen', lägger mig, näsan blir täppt, jag öppnar munnen, tre andetag senare sitter jag upp och hostar slem igen.
Det min hjärna egentligen borde koppla till är myskvällen med Ellen, bio med Anna och spelkvällen hos Sarah. Bästa var ändå 'semla på stan' och tokdansningen med Stina i en tom aula.
Well yes, snart är det revydags. KOM!
/ oline
Soft
Soft vecka.
Splithoppen på dansen börjar kanske arta sig efter veckor med konstant träningsvärk på insidan av låren, en smärta som gör mig otroligt klumpig. Som om jag vore stelopererad, fast i benen. Som han i Boston Teaparty, som måste, alltså måste vara stelopererad. Det ser alldeles galet ut när han gör en 90 graders sväng och nästan smäller till Filip och Fredrik som skriker samtidigt som de springer runt och pratar i mun på, inte bara sig själva, utan alla, i hela studion. Asbra!
Jag har städat, vilket betyder att jag inte behöver göra det igen förens om två veckor.
Jag kan få sova ut, något jag inte har gjort på veckor, främst eftersom folk har börjat sova över hos mig sådär minst tre gånger i veckan. Galet, men grymt om jag tänker efter. Tyvärr tror jag att jag har börjat utveckla något sorts beroende av att ha folk hos mig hela tiden. Vilket i sig bara ökar min lust över att bo i ett kollektiv. Kom igen, i alla fall i sommar. Ett stort hus, vi, andra folk, fest, gemensamma måltider. Lite som festival, fast med rinnande vatten, frukost och toalett.
Mamma har tjatat på mig att rensa ut alla mina gamla leksaker. Senaste försöket slutade nästan i tårar. Sen gav jag upp. Nu måste jag göra det, och någon har stulit min avokado.
Utlandsstudier
Det är galet och läskigt, och jag har nu börjat häva ur mig yrken. Börjat säga dem högt för att se hur de ligger i munnen, hur det känns att säga det, vilka reaktioner man får. Efter en utlandsstudieföreläsning drack vi lite melonläsk, försökte flytta fastskruvade bänkar, men hamnade slutligen på andra våningen spelandes 500, hävde jag ur mig att jag vill bli botanist. Det lät helt okej, det kändes väl sådär och reaktionen blev tystnad. Det var första gången jag har fått fem personer att bara sluta med allt, vända sin hela uppmärksamhet mot mig och bara glo, i tystnad. Okej, lögn..
