Soft
Soft vecka.
Splithoppen på dansen börjar kanske arta sig efter veckor med konstant träningsvärk på insidan av låren, en smärta som gör mig otroligt klumpig. Som om jag vore stelopererad, fast i benen. Som han i Boston Teaparty, som måste, alltså måste vara stelopererad. Det ser alldeles galet ut när han gör en 90 graders sväng och nästan smäller till Filip och Fredrik som skriker samtidigt som de springer runt och pratar i mun på, inte bara sig själva, utan alla, i hela studion. Asbra!
Jag har städat, vilket betyder att jag inte behöver göra det igen förens om två veckor.
Jag kan få sova ut, något jag inte har gjort på veckor, främst eftersom folk har börjat sova över hos mig sådär minst tre gånger i veckan. Galet, men grymt om jag tänker efter. Tyvärr tror jag att jag har börjat utveckla något sorts beroende av att ha folk hos mig hela tiden. Vilket i sig bara ökar min lust över att bo i ett kollektiv. Kom igen, i alla fall i sommar. Ett stort hus, vi, andra folk, fest, gemensamma måltider. Lite som festival, fast med rinnande vatten, frukost och toalett.
Mamma har tjatat på mig att rensa ut alla mina gamla leksaker. Senaste försöket slutade nästan i tårar. Sen gav jag upp. Nu måste jag göra det, och någon har stulit min avokado.
