eiide

Idag, på resursdagen, var jag på Jenny Nyströmskolan för att lista ut vad jag ska bli när jag blir stor. Större. Jag har fortfarande ingen aning och paniken man kände för två år sen, men som kunde lugnas av ett 'du har fortfarande gymnasiet på dig', börjar bli tyngre. Som en matta, ellen en varm och otäck filt som ligger på ens axlar och som tynger ner en och ens tankar så fort man ens tänker ordet student.
  Det är galet och läskigt, och jag har nu börjat häva ur mig yrken. Börjat säga dem högt för att se hur de ligger i munnen, hur det känns att säga det, vilka reaktioner man får. Efter en utlandsstudieföreläsning drack vi lite melonläsk, försökte flytta fastskruvade bänkar, men hamnade slutligen på andra våningen spelandes 500, hävde jag ur mig att jag vill bli botanist. Det lät helt okej, det kändes väl sådär och reaktionen blev tystnad. Det var första gången jag har fått fem personer att bara sluta med allt, vända sin hela uppmärksamhet mot mig och bara glo, i tystnad. Okej, lögn..