typ brun..
För ungefär ett år sen var det ett allmänt faktum att jag och Alma alltid var blekast. Man skulle kunna tro att, med tanke på hur cpbleka vi faktiskt är, att vi går runt i 70-tals heltäckande dräkter, som Peter Stormare i The Big Lebowski, året runt. Förut brydde jag mig inte, men de senaste året har alla mina kompisar använt mig som något sorts objekt för att själva känna sig lite brunare. Typ, fan, jag var rätt brun ändå.
Förra sommmaren åkte jag till Grekland och pressade like hell i två veckor. Sen var jag brunast, ha! Tyvärr så höll det bara till slutet av september, sen började min hud sakta återvända till att se ut som om jag bara var ute på nätterna och sov i en kista.
Det är en motgång och ett 'man kan inte få allt här i livet', som min pappa gladeligen hade uttryckt det. Precis som när jag skulle sätta på iTunes och istället för att lyssna på musik, fick uppdatera hela bibloteket. Nice..
