eiide

Ni vet när man känner sig rätt död, otillräcklig som om ens hela personlighet bara är ett skämt. Att det finns så många och mycket som är bättre, vackrare, finare, mer underbarare, roligare än en själv att man bara vill slänga sig ner på marken, skrika, förstöra något.
De universiella frågorna kommer fram, allt egentligen, som man kan rikta som kritik mot en själv och det känns rätt hopplöst. Känslan och tanken som kommer till mig med jämna mellan rum, är att jag egentligen bara borde skita i allt, rulla ihop mig till en boll och aldrig lämna den positionen, det är inte värt det.
När jag virar mig in i mina egna tankar så där leder det till vad som helst. Om jag ändå inte var menad att vara nån, varför anstränger jag mig. Om det enda jag ska göra i framtiden är att servera på något sunkigt snabbmatställe vill jag inte vara med längre, då kan jag lika gärna dra en filt över huvudet.
Borde starta något, kan spinna vidare på filt idén, kan säga att jag är nya messias, att jag har kommit till jorden med bara ett mål, starta revolution, en ny religon. Grymt! Nu kan jag fortsätta med de franska vernben, asien projektet, engelskan, naturkunskapen, privat ekonomin, och historian.