Rugby
Jag tror jag har en förbannelse över mig. Or, I'm cursed, som jag skulle ha sagt om jag var en av karaktärerna i någon av diverse såpoperor som går på dagtv.
Jag vill säga att det är bevisat, precis som min lillasyster inte har sett en enda match med Kalmar FF där de vunnit, fast de vann allsvenskan. Hon såg finalmatchen, så nu vet ni varför det blev lika där.
Först var det roligt, sen insåg hon sakta allvaret i det, och nu får hon inte se viktiga matcher som FF spelar. Mamma tycker jag är elak när jag säger till Alma att sitta på sitt rum, men i en tyst överenskommelse, är jag och min syster rörande överens om vad som gäller.
Jag tror samma sak har hänt med mig och rugbyn, jag gick inte förra året. Då blev det dubbelseger. Igår vann Kagg, och jag borde inte gå nästa år.
Nu beger jag och Sarken oss till Anna för att rocka.
T.Rex
Jag är en vampyr
Även mitt filminresse började i den vevan. Självklart var det Harry Potter premiären som lockade mig till biostaden och satte igång mitt nästan maniska intresse för film. 'Din filmbok är din Gud' sa Stina så vist en gång, visst är det så, även fast jag har svårt att erkänna det.
Jag och pappa åkte och bokade biljetter till premiären och det var kö ända ut till gatan.
O: What? Kolla pappa, titta så många som också vill se Harry Potter.
P: Eh, njaaa. Sagan om Ringen har också premiär nu.
O: Va?Vad?
P: En film, handlar om en ring.
O: Låter ju kul.....
Herregud, vart ska jag börja. Sagan om Ringen förändrade mitt liv. Besatt för första gången. Jag har allt, alla filmer med extramaterial,dokumentärer, böcker till och med bokmärken. Självklart var Legolas min favorit då, vilket så sakta har ersatts av de andra mycket starkare rollprestationerna i filmen. Efter de filmerna gick det utför. När Alma ville kolla på My Little Pony, tittade jag och min tre år yngre killkusin på tecknade Spiderman. Det var asbra.
Fortfarande är superhjältefilmer det bästa jag vet, plus alla science-fictionfilmer. Har egentligen rätt svårt för draman, inte på det sättet att jag tycker det är dåligt, men jag måste defentivt pressa mig själv till att se dem.
I åttan så jag min första vampyrfilm, om man inte räknar med den jag såg när jag var sex år och hade barnvakt. Den filmen är fortfarande en av de bästa filmer jag någonsin sett, trots att den förmodligen är utsedd till sitt års sämsta film. När det gäller vampyrer mister jag mitt omdöme totalt, allt är bra oavsett. Okej, EN film har inte varit bra, eller jo. I alla fall har Markus Krunegårds låt aldrig låtit så bra som nu.
Ternheim
Gamla kompiskretsen umgicks hemma hos Pau igår. Det var som väntat en blandning av stelhet, skratt och gråt. Över allt det här hängde den mest inflytande faktorn till att allt ens fungerade, alkoholen. Det var som att ta upp tråden till det gamla livet igen. Kartläggning av vad som hade hänt nio personer under sex månader. Utmattande och sorgligt. Jag vet inte om kvällen kommer leda till någonting, men det var grymt av Pau att erbjuda sitt hus som ett sätt till att lösa gamla problem som legat och grott.
Som ofta sov jag i Ellens säng, skavfötters i hennes stökiga rum. Vaknade av stickande målarfärg från deras halvt nerrivna undervåning och hennes mamma som gläntar på dörren och meddelar att katten har ont och att hon ska ut och gå. Frukost framför tvn och Made tills 14.00. Älskar det
Stockholm
Jag vet inte riktigt vad jag känner inför resan, hela klassen är lite ur balans och det kan nog bli hur som helst. Jag har inte ens några mål med resan, vilket för övrigt är en återkommande faktor när jag reser bort. Nu är det tyvärr bara blankt.
Dagens ledighet spenderades framför Brick och hemma hos Anna Nielsen, som så många andra kvällar, och The Red Metal Fuckerz fina comeback. Jag är numera skillad på Hardnivån på gitarr.
Gjorde även mitt filmmusikquiz, fast hb förstörde det genom att prata, lugnt: jag slog honom med trumpinnarna.
Minimalt med plugg, cirka sex tal matte.
so long och en bild på övre delen av mitt ansikte
bläbläblä
Jag skrev till och med en lista på vad jag var TVUNGEN att göra den här veckan, helst innan onsdag. Jag har inte gjort en enda sak, förutom att hämta lite böcker till min rapport. Jag har inte städat mitt rum, hämtat mina lagad skor, pluggat, tagit med mig matten hem. Varför? Lathet antar jag, nej inte antar, vet.
Nu ska vi till Stockholm och jag måste, MÅSTE plugga under tiden. Varför? För att jag är den eviga tidsoptimisten.
Hoppas fan att ni njuter av mitt Musik Quiz, jag har gett upp mitt svenska betyg för det
/ oline
Rapport
/ oline
just det, li har efter många om och men bestämt sig för att blogga. tidmedli.blogspot.com
Berlin del 3: Oline goes crazy!
Lista på saker vi gjorde i Berlin:
musiktävling
sjöng Hier Kommt Alex konstant
pratade Dr. Smackelbrouschg tyska konstant http://www.youtube.com/watch?v=6bQnL-xpA-4
åt många munkar
klippte oss på nummerlapps salong
köpte kläder i kilopris
åkte mycket tunnelbana
tog pinsamma turistkort
blev bjudna på champagne
såg folk som knarkade
såg en hora attackera en kille
festade tills 7 på morgonen
lärde ut tjernobyl och piska mattan
Li sa - Jag var på zoo en gång, jag och apan konektade som fan
- Nu ska du ta det jävligt lugnt
om man kramar mig och tar på mitt hår samtidigt blir jag olle
hejdå folkens / oline
Berlin del 2
Berlin hade allt som Kalmar har och inte har. Kalmar är sämst och det märks så tydligt när man kommer tillbaka, Berlin hade billig mat, coola affärer, 2hand, mysiga kvarter och häftiga nattklubbar. Kalmar har McDonalds, IKEA och Fula Fisken. Jag är säkerligen inte den enda som tänker flytta så fort man har tagit studenten. Den enda egentliga anledningen till att jag är kvar är kompisarna och något sorts hat-kärleks relation mellan Kalmar och mig. Det är som jag är mamman, Kalmar mitt barn, när jag fyller 19 ska navelsträngen klippas.
I mina drömmar kommer jag roadtrippa med Anna, Li och Stina i USA i tre månader, sen flyttar jag till Oslo och jobbar på Café i ett halvår. Jag och Li delar lägenhet med tre snygga norrmän som vi åker snowboard med på vintern. Sen flyttar jag hem en sommar och träffar gamla kompisar och jobbar lite.
Fem år kommer spenderas i Paris där jag pluggar ekonomi/filmkunskap/egen verksamhet. Tredje året får jag och min klasskompis Jaqueline i uppgift att starta ett eget företag. Vi startar ett independent produktionsbolag som vi döper, Le Chat Noir. Vi jobbar tillsammans i Paris i två år, under den här tiden bor jag i takvåning och lär mig franska och tyska flytande.
Efter fem år flyttar jag till London med företaget, här är jag också tillsammans med en känd atlet, när det tar slut åker jag med jobbet till L.A i fyra månader. Där träffar jag Christian Bale som friar efter två år.
har även varit en produktiv filmhelg
blade 1
Dawn of the Dead
Försoning
Låt den rätte komma in
