eiide

Att det ska vara så svårt att starta en blogg. Jag har alltid hävdat att jag hatar eller "ogillar starkt", människor som har svårt att fatta beslut, som står och tvekar hur länge som helst även fast det bara gäller vilken soppa människan ska äta till lunch.
Mitt tålamod gör att jag istället får panik, blir arg, rycker åt mig den soppa som har finast förpackning och stormar mot utgången. Att soppan sen inte alls är god inget jag överhuvudtaget reflekterar över.

Därför blev jag förvånad av mig själv när jag började tveka i att skaffa blogg eller inte. Fördelarna såg grymt överlägsna ut. En blogg, jag skulle kunna skriva av mig, även om ingen faktiskt läste min blogg så skulle jag kunna använda den till att få mina åsikter ut i världen, ut till mina kära vänner. Intressant kanske det inte skulle vara, men i alla fall något att läsa.
"Ja, jag gör det". Lika upphetsad och förväntansfull som ett barn innan julafton eller något liknande, loggade jag in på blogg.se.

Första hindret, va fan skulle jag heta? Har inga smeknamn, alla jag av nån anledning fått har inte alltid vart supercharmande,he. Oline, online, olle, löken? Olle fanns redan... . Eiide, skit samma!
Problem nummer två: Jag fattar ingenting, säkert något jag med tiden kommer lära mig, men bara ansträngningen av att hitta på ett namn, som förresten nog är det minst kreativa jag någonsin "kommit på" lägga till ett i = asansträngande, gjorde att jag inte loggade in förens 2 dagar senare vid 01.00 för att "ta tag i det".
Men nu ska det funka, hoppas jag. Jag vet fort.f inte vad den ska handla om, tankar, drömmar och sånt. Det blir fint.

Soundet: Múm- isländskt elektronpop band. Lyssna på Green Grass of Tunnel

Nu ska jag läsa klart min bok och jag vet fortfarande inte hur man svarar på kommentarer, det fixar sig.

// Oline