eiide

Inatt drömde jag att jag var tillbaka i Trysil. Mina farfar levde, död sedan 97, och hela släkten var på skidtävling på Trysils huvudgata. Mina pappa tyckte att eftersom det hade gått så bra på skidtävlingarna för mig när jag var liten fick jag ta på mig mina gamla skidor. Så på alldeles groteskt för små skidor skulle jag nu ta mig upp för backen samtidigt som småbarnen, tur att min kusin räddade mig i sista stunden och att vi istället gick och drack drinkar på hennes skola.

Drömmen får mig att minnas hur jävla kul vi kusiner hade det i Trysil på loven. Hela släkten träffades på sommrarna uppe i fjällen vid farmor och farfars stugor och sov där i två veckor. På morgonen samlades man igen för att äta stor norsk frukost för att sedan splittras i unga och gamla, där de äldre vuxna läste en bok eller satt och pratade gamla goda tider med min alzheimer drabbade farmor. Barnen skulle istället gå på upptäcksfärd längs bäcken, bada, plocka grodyngel.

Top noch var när getterna kom vid fyra snåret. Då rusade man ut och fösökte klappa så många som möjligt. Kvällarna var bäst då någon farbror eller faster hade varit nere i centrum och köpt massor med godis som barnen sedan glatt smaskade i sig. Efter kortspel,snottra och adjektivhistoria gick man och lade sig.

Allt det här är borta nu. I år ska vi inte till fjällen eftersom varken jag, pappa eller Alma har tid. Min kusin åker till Argentina eller något liknande och ska vara borta ett helt år, när får jag se henne igen? Nästa sommar? Då är vi 18... sen är det bara ett år kvar på gymnasiet. Efter det lär jag ju inte komma tillbaka dit i första taget, och när farmor dör, vem tar över? Våra barndommar försvinner och det är ingenting vi kan göra åt det. Men, look at the bright side, framtiden ser jävligt mycket bättre ut.!

Soundet: Gotan Project- tangoinspirerad housejazz

Idag ska vi se Naked Lunch med ROLF, jag har bara ett halv fönster i mitt rum och nu ska jag äta frukost

// Oline