Rom
Vi ska till Rom imorgon.
Nu vet ni det
Hjälp!
Känner att jag inte har kontroll över någonting just nu.
Jag är arg, förbannad, lealös och känner mig hopplös på samma gång.
Det känns som om jag inte kan fixa det här.
Det är fruktansvärt
Peppen fortsätter
Nu jävlar
Nu är det fan min tur, att fylla 18 alltså.
Dagar med snack på vår enda flykt från verkligheten, facebooktråden, och allt man hör är det jäkla tjatet om 'utgång ikväll?'. Jag har fått nog vill också vara 18 och gå på km regelbundet. Åh, ge mig April nu!
Sen har vi Rom, en vecka kvar, men egentligen allt kvar. Kina är ett skitland, där ingenting verkar vara lagligt, mysko ställe. Det som jag egentligen ser fram emot med Rom och hela grejen är visst, fn-rollspelet till viss del, men mest att få bo hos en värdfamilj och få se Italien och Rom. Jag har någon sorts fantasi, dagdröm kanske, som mer eller mindre kommer upp konstant. I drömmen bor jag hos Ricardo, en sliskig italienare med hästsvans och rejäla käkben, vi åker med hans Eu-moppe runt om i Rom och käkar pizza.
Jag lär väl ha otur förstås, och hamna med någon pubertal fjortis som ditschar mig i Roms förorter med sina föräldrar, där jag får sitta och skriva tal tills läggdags.
Nej, nu är det dags. Nu är det bara 40 dagar kvar tills 28 April, då ni.
Söndag
Fy fan vilken produktiv dag. Jag borde känna mig helt slutkörd, nertrampad av elefanter, men jag känner mig lätt, positiv och typ, glad.
Jag har vart på språng idag. Okej, fram tills klockan två satt jag bara framför tv:n, fast jag vek tvätt samtidigt. Men annars har jag gjort allt som jag önskar att jag alltid gör. Varit så som jag önskar att jag alltid skulle vara. Nu sitter jag här, lyssnande på nummer 36 och jag är fortfarande inte klar.
Veckan kommer bli så jävla stressig, men jag tror att det behövs, behövs på ett sätt så att jag bara kan slappna av sen. Nu ska jag fortsätta med mina franska verb och ta en dusch.
Förresten ber jag alla att dissa akt nummer 37, i nuvarande bokstavsordning, och även gå med i Facebookgruppen 'Vi som INTE tänker se Takida på Hultsfred -09'. Tack
Evighet
Jag sitter på min säng, efter att ha dissat fest för mitt franskabetyg och lite Eward Norton, och försöker gå igenom alla hittills bokade akter till Hultsfred, jag är på nummer 31. Nej, vänta, nu är jag på 32. Jag vet inte vad jag tycker riktigt, humöret har gått käpprakt neråt ett antal gånger, mestadels på grund av alla metalskitband jag har lyssnat igenom. Och jag har verkligen försökt att lyssna, höra något av värde, men det finns inget där. Jag hör fortfarande bara skrik och killar som slår på alla strängarna på sina gitarrer i takt.
Vi hoppar til nummer 33. Typiskt, metal igen.
Kollektiv veckan har kommit till ända. Världens mysigaste vecka, att komma hem till familjen och kaoset här var inte alls speciellt kul.
Var hos Gasslander och firade Lisan ikväll. Åt två olika sorters soppor och en asgod tårta som Anna komponerat ihop. Sen drog dom på fest och jag åkte hem och lyssnade på metal. Nu ska jag försöka sno tv:en från mamma och Håkan, American History X går.
byyyeee (supersugen)
p.s boys noize tll rassle. så jävla rätt
Blibliblo och Kollektiv
Jag har kommit på en sak, det här med kollektiv är en så jävla bra idé. Ända sen vi flyttade in hos Sarah i söndags har jag mått så grymt bra. För att ens berätta hur bra det faktiskt är krävs faktiskt alla de här förstärkningsorden, som jag vet att jag konstant använder.
Jag vet inte hur de andra känner, de kanske bara tycker att det är okej, att det är lite jobbigt, inte som de väntat sig. Men jag tycker att det är rätt underbart, faktiskt. sen i söndags har vi redan hunnit med så mycket, vi kanske inte har löst palestina-israel konflikten eller kommit på ett sätt att genmodifiera avokador utan kärnor, så att man slipper leva i ångest varje gång man ska hugga kniven i den jekeln. Men vi har hunnit att umgås, bättre på våra relationer, som också är viktigt, speciellt eftersom vi inte har setts så mycket på senare tid. Alla har liksom varit upptagna på sitt håll.
Lista på saker vi gjort under de tre första dagarna av Kollektivet:
- Ätit
- Chillat
- Klippt folk
- Nateyboy sången
- Stjärna, Stjärna
- Givande konversationer vid middagsbordet
- Gemensamma frukostar
- Utlottning av sängplatser och partners
- Kollat på en sjuk dokumentär om pedofili inom den katolska kyrkan i USA
- Druckit öl
- Rökt cigarr
sug på den du
over and out
Det Nilssonska Hemmet
Men först lite fntjafs. Tyskarna rullade in på stationen på måndag kväll. Jag var trött, nervös och hade problem att gå på grund av en helvetes träningsvärk. Anna och Alex, födda 93, bodde sedan i mitt rum från måndag kväll till lördag morgon. Veckan var kul, det brukar bli kul, även fast fnrollspelet i sig är krävande. Du har dina resolutioner att skriva, bedöma, kritisera, förfina. Du har dina tal att skriva, klocka och dina frågor att ställa. Att vara ordförande kan för vissa verka som drömrollen, men att alltid ha en oroskänsla över att inte vara i kontroll och att en delegat ska få ryck är inte speciellt lätt. Det hände mycket så att säga.
Lista med höjdpunkter:
- Träffa alla tyskar.
- Lära känna tyskarna.
- Jag fick en flaska vin.
- Festa med tyskarna.
- Charlies breakdown i General Assembly.
- När Cornelia kastade ut Iran.
- Kaspers tal och förseningssång.
- Japans intåg.
Nu är det i alla fall dags. Jag lämnar mina 12 centimeters skor hos pappa och tar med mig alla mina kläder till Sarah för att spendera den följande veckan hos henne. Det kommer bli så jävla bra.
peace out (fn-skämt)
Tyskt
Igår kom mina tyskar.
Idag tog jag med dem på matten, istället för att räkna matte, lärde jag och Arvid oss tyska alfabetet och tysk geografi. De heter Anna och Alex, är födda -93. Schyssta tjejer som representerar Bulgarien.
När jag och Stina skulle hämta dem på stationen undrade vi vad fan vi skulle hitta på de följande kvällarna. Alla möjliga ideér flög förbi, allt för att undvika siuationer som 'do you watch tv? ehh?'.¨
Det löste sig och hela tyska gänget drog till Café Dream efter middagen, givande kväll. Lärde mig ännu mer om det störda tyska skolsystemet, vad springfestival in Germany verkligen är och hur man rullar sina egna cigaretter.
Nu är det bara tre dagar kvar av Fn-rollspelet och obekväma skor, men det är rätt soft, jag har ju fått en flaska vin.
Tomt
Som ett hål som inte kan fyllas igen.
Jag vet inte hur det blev egentligen, det kändes bra,folk sa att det var bra, men eftersom de aldrig sett mig i aktion, i stort sätt, innan kanske det bara var chockfaktorn. Eller så ägde jag och Stina sönder... jag hoppas på det.
