Bakslag

Allt kænns splittrat.

Jag sitter i Norge och saknar folk. Førsøkte skriva ett inlægg. Fan helt omøjligt, norska datorer har damp..

God jul og et Godt nytt år i hvert fall!


Produktiv

Jag har äntligen kommit igång med julklapparna. Kände att det inte riktigt höll när jag på revyn klämde ur mig att jag minsann inte hade köpt någonting. Det är inte min brist på fantasi som failar mitt julklappsköpande, det är min ångest över att folk måste bli glada. En av de mest obehagliga upplevelserna jag vet, är när folk öppnar sina presenter, inte kan hålla tillbaka reaktionen, säger: åh.. tack. Det får mig att vilja slå personen i fråga hårt i huvudet, men mest mig själv eftersom det uppenbarligen var ett sånt jävla snedsteg. 
  Enligt min uppfattning är folk alldeles för kräsna med vad de får, inklusive mig själv. Totalt kontrollfreak, jag vet precis vad jag kommer få. Tråkigt? Nej, ett sätt att slippa försöka gömma reaktionen.

Antony

Förvånansvärt hur man kan vara asful, men göra världens vackraste musik. Du är fin på insidan Antony, och för det älskar jag dig

Förvånansvärt hur någon som är asful, kan göra så vacker musik,
du är fin på insidan Antony, och för det älskar jag dig

Shla

Jag vet att jag har klagat enormt över arbetsbördnaden som jag haft de senaste veckorna. Den här veckan är den första på ett halvår då jag bokstavligt talat inte har haft ett enda skit för mig. Också första gången på, förmodligen, någon månad eller två som jag har umgåtts med mina kompisar efter skoltid. 
  Ändå måste jag slå ihjäl flera timmar idag, för att jag hade för lite att göra. Fruktansvärt. Jag vet ärligt talat inte vad jag gör av med min tid? Idag har jag sett två filmer, varit på stan i 20 minuter, låtit Alma laga mat åt mig, tjatat på henne att hon ska diska, sedan legat i min säng med datorn. Tankar som; nu är klockan halv nio, då kan jag lägga mig om en halvtimme,  har flugit igenom min hjärna.
  Tänk om läxor inte fanns? Då skulle mina ögon vara way out of rescue, jag skulle säkerligen vara jävligt allmänbildad, men inte ha speciellt många vänner, säkra symptom av Asperbergers och väga över 70 kilo. Min slutkläm blir att jag egentligen gillar skolan, den och fransk film.




Festivalupdate: Det blir Markus Krunegård dubbelt upp för det glada gänget från Kalmar, killen är bokad till båda hultan och Emmaboda. Dessutom så kommer Nordpolen till Rassle, fan vad bra.

Tralala lilla molntuss...

Det pirrar i mina händer, min version av reumatism. Jag mår illa, det gör ont när det pirrar, och jag måste liksom skaka av mig det, då svänger det till i magen, mitt huvud snurrar. Galet

Hultsfreds update: Timbuktu, Maia Hirasawa och Anna Ternheim.  Åh, lycklig!!! En av mina önskningar är bokade!!

Gingerbread

Jag har tidigare beskrivit mig själv som den eviga tidsoptimisten, det är fel. Min mamma, är den eviga tidsoptimisten. Förut, när mina föräldrar fortfarande bodde ihop, var det ett mammas senhet ett fenomen. När vi skulle på släktmiddag, eller på fest hos några vänner, visste värdparet med all säkerhet att familjen Eide i bästa fall bara skulle komma en halvtimme efter utsatt tid.
Det blev sällan i bästa fall. Det gick till och med så långt att pappa en gång sa att vi middagen började vid tre, egentlig tid fyra. När kommer familjen Eide? 16.15


Märta, Anna, Ellen, Sarah, Stina, jag  bestämde oss för att ge Britney en andra chans igår. Det gick åt helvete, men Sarahs kola var god.


Jul

Den 18 december är det slut. Då slipper jag dåliga betyg,Mona och min uppbyggda stress. Bussen på morgonen kan liknas vid någon sorts samling innnan min dag börjar, en terapistund innan första lektionen, och jag måste låtsats att jag bryr mig om hur man böjer verb i futurum.
Jag försöker släppa mitt kontrollbehov och försöker verkligen morarbeta min planering av varje dag i detalj. Trots det ser mitt schema förjävligt ut. Utan kompisar, Anthony and the Jonsons och some love, kommer jag aldrig överleva.







Just det, första festivalen är klar!
Det blir Oline, Anna, Stina, Li, Sarah och Märta i ett sexmannatält på Hultsfred 09.


RSS 2.0